MORMOR

Ja, så är det. Jag är inte bara trollmor utan trollmormor också, till en liten flicka. Rune var en Judith. Judith är världens sötaste bebis, det är sant. Jag längtar efter att få gosa med henne. Förmodligen så blir det på söndag, lite beroende på hur föräldrarna mår.

Det är dessutom dags att väcka liv i bloggen. Det har varit stiltje både på blogg och på träningsfronten. Men för att göra tvärt emot vad de flesta gör så kommer jag inte sätta igång med träningen till nästa år = i morgon, utan jag ska ge mig ut på en runda om en stund. Varför vänta.... hoppas bara att min tandvärk inte blir värre av den kalla luften. Men det ger sig.

GOTT NYTT ÅR på er alla

Förresten så ska jag beställa min Garmin 305 idag.... Jippie!

Något att se fram emot

Det körde ihop sig lite i går kväll. Mötet på jobbet drog ut på tiden och vi var inte klara förrän strax efter 17.30. Coren började då och jag hade natuligtvis inga kläder med mig. Men jag körde hem och bytte om och sedan tillbaka ner och tog ett pass på löpbandet istället. Det blev 7,3 km och de sista 10 minutrarna sprang jag i 6 min tempo. När jag springer på löpbandet så har jag lutningen inställd på en etta. Vet inte riktigt om det är 1% men jag hoppas på det eftersom 1 % lutning tydligen bättre ska motsvara att springa ute.

På kvällen bokade vi stuga i Sälen. Härligt, härligt. Bara jag och min älskade. Det ska bli så underbart skönt och avkopplande, lite egentid för oss själva. Vi ser fram emot att åka iväg båda två väldigt mycket.

MEN idag på morgonen kom jag på det. Herregud stolliften. Hur ska jag fixa det utan att ha någon jag känner att hålla mig i på var sida. Jag är extremt höjdrädd och från det jag satt mig i stolliften kniper jag ihop ögonen stenhårt och kramar händerna på de som sitter jämte mig. Sedan får de säga till när det är dags att titta och se till så jag kommer av. Ja, av kommer jag väl alltid på ett eller annat sätt...

Ja, ja det får väl ordna sig, förhoppningsvis är den andra som sitter jämte mig trygg och stabil.

Kvällens träning

Ikväll blir det Core och löpning på löpbandet. Måste skriva ner det så att jag verkligen gör det. Ibland är det så fruktansvärt trögt att komma iväg. Måste erkänna att Göteborgsvarvet känns långt borta. Hur i allsindar ska jag orka det. Men jag ger inte upp... Aldrig i livet... Om jag så ska släpa mig över mållinjen ska jag fixa det. Det spelar ingen roll hur sakta jag springer, bara jag springer... Att gå är INGET alternativ! Sätt fart nu trollmor och träna. Inga ursäkter finns ikväll, INGA! Fokusera!

Veckan som gått

Ja, det blev lite mer träning än v 48, vilket inte var så svårt eftersom det inte blev något alls förra veckan. Jag försöker verkligen tänka att även lite är ok, så igår blev det en löptur utomhus på 5 km. Det är helt ok att springa på de plogade vägarna, men den lilla bit över "Snippen" som inte plogas och där det blåst igen lite där gick snön upp till knäna. Att gå den biten var faktiskt jobbigare än att springa.

Annars var söndagen en sådan där riktigt härlig söndag. Först en mysig frukost, sedan var vi ute och högg julgran. A är inte riktigt nöjd med granen och påstår att han ska leta upp en annan, men jag tycker den är helt ok. För mig spelar det inte så stor roll om den inte är perfekt, huvudsaken är att det luktar julgran. Efter att grannen var huggen och hemfraktad så drack vi 11-kaffe vid TV:n samtidigt som vi tittade på damernas skidskytte och jag stickade på ett par sockar. Efter lunchen sprang jag och när jag kom hem så blev det lite mer stickande.

På kvällen var vi nere hos mamma och pappa och åt deras underbart goda risgrynsgröt. Fick även med oss gröt hem. Tack snälla mamma och pappa för gröten och för en trevlig kväll.

Nu är det ny vecka och planen för träningen är att jag tränar de kvällar jag inte har annat. Målet är att åtminstone träna 3-4 gånger, varav löpning helst 3 pass.

Lite bättre än inget!

Jag har mycket inplanerat på kvällarna nu i december, men de kvällar jag hinner så ska jag träna och LITE är bättre än INGET. Dvs 6,5 km på löpbandet i onsdags är helt ok. Jag har annars en tendens att tycka att blir det inte rejäl träning, dvs så hård att jag är helt slut efteråt, så är det inte lönt. Jag vet att det är fel att tänka så och jag jobbar på att bli bättre.

I går blev det ett pass body pump och ett pass body step. Tyvärr så gör sig min vänstra vad påmind och jag tog det mycket försiktigt det sista på stepen. Dessutom kände jag av knäna. Är det åldern? Omöjligt, 28 år är ju ingen ålder...

Till helgen tänkte jag mig springa lite ute. Blir det för kallt får det bli en liten runda bara, men det är så mycket skönare att springa ute än inne på ett löpband. Jag måste ju få ihop lite kilometrar nu. Jag och en vän från ett forum ska springa till varandras städer. Hon bor i Skellefteå...

November

November har verkligen varit en kass träningsmånad. Det är dessutom den månad på året som jag tycker allra sämst om. Bara mörkt och dyster. Den långa vintern är i antågande. Det är ju egentligen då jag behöver träna mer, men vad gör trollmor då? Jo, hon går i ide som björnarna. Jobbar och sover. Inte mycket vettig uträttat i november inte. Men sedan vaknar trollmor upp och upptäcker att det snart är jul och att det är mycket, väldigt mycket, som ska fixas innan jul, både hemma och på jobbet. Då blir det bråttom, bråttom. Dessutom bestämmer sig trollmor för att nu ska här tränas igen...Varför göra en sak i taget, när man kan röra ihop allting till en jättesmet av olika aktiviteter och åtagande...

Löpning i lössnö

I går gjorde jag något jag aldrig gjort innan. Gav mig ut och sprang med Gislegruppen i lössnö. Det var jobbigt men samtidigt förmodligen väldigt bra träning. Vi sprang i på elljusspåret i ca 2 dm nysnö. Men gissa om jag var nöjd när jag kom hem.

Nu ligger grönkål, brunkål och rödkål färdig i frysboxen. Tack Lena för hjälpen med receptet på rödkålen. Den blev bra och provsmakades på kvällen.

I kväll hoppas jag att jag ska hinna baka lussebullar.

Trollmor trött

Trollmor är trött och orkar inte riktigt med. Trollmor vill bli nergrävd norr om huset men trollfar säger att det inte kommer på frågan. Det är allt tur att jag har honom, han min älskade och bäste vän.

Det är väldigt mycket på jobbet nu fram till årsskiftet. Vill ju gärna lämna över allt i bästa ordning. Jag hoppas att jag kan vara ledig dagen innan julafton, men resten blir hela dagar med råge. Förmodligen några extra timmar/dag.

Träningen har varit lika med noll förra veckan. Så att bättra på det denna veckan är inte så svårt. Det blir lite löpning i morgon med OK Gisle och jag ska försöka få till lite motion två gånger till denna veckan. Jag blir piggare om jag får träna lite, samtidigt som det är en balansgång så att jag inte känner mig stressad av det nu när jag har så mycket på jobbet.

Skitpass

I dag på förmiddagen gjorde jag nog årets sämsta löppass. Ett riktigt jävla skitpass, på ren svenska. Benen var tunga , flåset borta men jag kämpade på ett litet tag, med betoning på litet. Jag gick mycket på min runda som blev knappa 9 km, men som kändes som 29.

Efteråt var jag mest förbannad på mig själv. Varför började jag gå? Kunde jag inte pressat mig själv mer? Var tog krafterna från igår vägen? Förmodligen var detta ett sätt att ta ner mig på jorden igen efter mitt lite självgoda inlägg igår.

Vad jag kan konstatera är att jag körde två bra ganska hårda pass, ett i fredags och ett i lördags och tydligen fixar jag inte ett pass på söndagen också. Problemet är att jag vill ju kunna springa ute både lördag och söndag eftersom jag inte gillar att springa inomhus på löpband. Så fredagarna får väl fortsätta bli min vilodag, trots att jag gillade spinningpasset där väldigt mycket. Det är nästan det värsta, att jag tycker om så många olika pass och vill vara med på så mycket. Har svårt att begränsa mig.

När jag såg tiden jag sprungit/gått rundan på så var den inte så dålig som jag befarat. Ungefär 6.30 min/km. Vilket innebär att jag med så mycket gång har sprungit för fort de bitar jag sprungit.

Jag tycker det är svårt att springa i olika tempo. Jag har liksom min takt, har svårt att springa långsammare och tyvärr svårt att springa fortare också. Det är här intervallträning kommer in tror jag. Men det blir inte tal om det förrän jag kan springa en mil utan att gå. DÅ lovar jag ta tag i intervallträningen.

En sak är säker, nu har jag gjort årets sämsta pass, det kan bara bli bättre.

Grattis Lotta...

...som idag har skjutit en älgkalv.
Kram

Dagens träning

Idag blev det träning på förmiddagen. Först 30 min spinning, därefter 30 min core och som avslutning 45 min på löpbandet. Det var bra att spinningen låg före coren för då blev det lite vila pulsmässigt och samtidig var jag väl uppvärmd inför löpningen.

Jag joggade lugnt i 5 min och gjorde sedan ökningar av hastighten var femte minut, fem gånger. De sista fem minutrarna sprang jag under 6 min/km. Därefter nervarvning i 10 min och gång de sista 5 minutrarna. Kändes som ett väldigt bra pass och jag känner mig faktiskt mycket starkare.

Efter passet kom en av killarna på gymmet fram till mig när jag stod och stretchade och sa att han tyckte att jag hade jobbat på bra. Sånt är roligt att höra och det gör mig så glad att en helt främmande människa kommer fram och säger att jag är bra. Tänk vad ett vänligt och uppmuntrande ord kan betyda. Dessutom hade han rätt, ha, ha, jag hade jobbat hårt och bra.

Inre röst

Det är fredag eftermiddag. Klockan är nästan 17 och efter en ovanligt tuff vecka på arbetet så sitter jag och min älskade A vid köksbordet med varsin kopp kaffe. Träningen som jag som hastigast tänkt gå på i kväll har jag slagit ur hågen. Jag är trött. Då utspelar sig följande samtal.

A: Herregud jag glömde köpa snus.

Jag: de kan jag ordna. *Men vad faan är det du säger, du ska ju inte träna. Hur ska du ta dig ur det här helskinnat??*

A: Hur menar du?

Jag: Jag kan rullar in lite blomjord i melittapåspapper... *Smart, du skämtar bort det, smart*

Jag igen: Nä, jag bara skojar, jag kan köpa snuset. * Men vad i helvete, du har ju just krånglat dig ur situationen och så gör du om samma sak igen. Är du en fullständig idiot?*

A: Nä, men du behöver inte åka ner, jag gör det själv.

Inre rösten: * Puh, nu räddade han dig allt.*

Jag: Annars kan jag kanske klippa till små tepåsar... * Situationen under kontroll, nu kan du sätta dig en stund framför datorn*

Jag: Nä det är sant jag köper snuset, jag ska ända ner och träna nu halv sex. *Jubelidiot*

När jag kom hem efter ett härligt spinningpass med skön musik var jag mycket, mycket  piggare och min älskade fick sitt snus. Dessutom stod maten på bordet, det var fint dukat och en flaska rött var öppnad. Jag kan inte ha det bättre, är så lyckligt lottad.

Träning i grupp

I kväll har jag tränat med ett gäng tjejer och killar. Det är en nybörjargrupp och det är väl egentligen något för låg nivå, men det verkar vara lite olika i gruppen och det kändes som om att det var någon som var ungefär på samma nivå som jag. Det höll inte på särskilt länge och jag var inte så hemskt trött efteråt. Men vad jag förstår så kan detta leda mig vidare till andra träningar med klubben och det ser jag fram emot.

Gullan

Gullan är lite blyg, hon ville inte vara med på bild om vi inte hängde något över nummerplåten.

9 km i solsken

Idag blev det en härlig löparrunda på 9 km i strålande sol. Jag hade kollat noga med sambon om jag kunde springa den runda jag ville pga jakt. Jo,då det skulle jag kunna. Visserligen jagar de småvilt där men om jag tog på mig reflexvästen så gick det bra. Jag funderar lite på om jag kan förväxlas med småvilt...  Jag blev förmanad att jag skulle stanna och stå stilla om jag hörde en hund som kom och drev, så att jag inte störde. Himla lätt att höra hundar när jag har Status Quo spelandes i öronen...  Ja, jag jag blev varken beskjuten eller såg några hundar, mer än en i koppel ihop med matte som inte var jaktklädd.

Nu står middagsmaten i ugnen, det blir lax på en bädd av smörstekt spenat och ovanpå det citonsås. Sambon är inte lika lycklig över menyn.  "Jag tar mycket gele så dövar det lite" är hans kommentar. Herregud, hur kan man inte tycka om lax???

Träningen då?

Den har varit dåligt med träning både förra och denna veckan. Ja till och med uruselt. Förklaringen eller bortförklaringen *harkel* är att i förra veckan var vi borta fredag till söndag. Denna veckan har jag inte mått riktigt bra. Men idag var jag ute och luftade mig. Det blev 5 km och det var tungt, men så otroligt skönt och underbart efteråt. Det blir en liten längre runda i morgon.
I nästa vecka ska jag börja springa i en nybörjargrupp som OK Gisle håller i. Det ser jag fram emot. Både att få lära känna lite fler löpare + att det kommer bli lite löpskolning också.

Gullan anlände i fredags. Ska fråga om hon vill vara med på bild så ni får se henne.

Förhållandet är över

Ja, nu är det slut efter 5 år tillsammans. Jag kommer sakna "Pärlan" så. Inget kommer att vara sig likt. På bilden ska hon ta mig till jobbet för näst sista gången. I morgon är det över....

Du har varit den bästa bil man kunnat ha trots att jag inte alltid varit så snäll mot dig. När du var nästan ny så körde jag på en grävling med dig. Det var inte skoj, du var sjukskriven ett tag och fick lite nya delar. En vinter hade jag lite bråttom, det gick kanske lite fort, vägen var kanske lite smal och när vi fick möte så rök din ena sidospegel med en smäll. Men du fick en ny fin. Värre var det när jag bestämde mig för att du skulle få plats i en parkeringsficka jämte den snygga lastbilen med kapell. Vad vi inte visste var att kapellet inte gillade små söta saabar utan kanten gjorde en rispa i din lack. Detta var veckan efter backspegeln.... Farbror bildoktorn ringde genast upp mig på jobbet när han fick se dig och undrade lite upprört: "Kallar du detta rispa !! Herregud hela dörren måste ju fixas. Ja, efter det fick du aldrig riktigt den rätta färgen på höger bakdörr. Men i ur  och skur har du gått och jag har vårdat dig efter bästa förmåga. Ja, du har kanske inte blivit tvättad och städad lika ofta som du önskat. Men jag HADE tänkt städa dig inuti på semestern, jag lovar... Men nu är det ju tur att jag inte gjorde det eftersom vi ska skiljas åt nu. Till sista vill jag bara be dig om förlåtelse för den där sista revan med kofoten för några veckor sedan...Jag menade det inte...

Vägskäl

Klockan är nu 23.30 och sömnen vill inte infinna sig. Den sista 1½ veckan har jag haft mycket olika saker att tänka och fundera på. En sak är att jag i förra veckan blev erbjuden jobbet som jag var på intervju för. Jag har i många år funderat på att komplettera min utbildning med miljö- och hälsoskydd, vilket jag gjorde hösten 2009. Jag har sedan den 1 januari i år arbetat som miljö- och hälsoskyddsinspektör och trivts väldigt bra både med jobbet och framför allt med mina arbetskamrater.  Jobbet jag nu blivit erbjuden är som miljösamordnare på ett sjukhus samt sjukvårdsområdets tillhörande vårdcentraler. Det är en stor utmaning, men tar jag steget så kommer jag förmodligen aldrig tillbaka till jobbet som miljö- och hälsoskyddsinspektör. Att bara ha jobbat ett år med det känns lite för lite. Samtidigt måste man våga säga ja. Ja, till livet, ja till kärleken och ja till utmaningar. Så därför har jag idag tackat ja till arbetet som miljösamordnare. Allting löser sig sa han som sket i vasken...

Slätterydsrundan med "vadbacken"

I kväll sprang jag Slätterydsrundan som är 9 km. Det var i en backe på den rundan som jag fick min muskelbristning i vaden i somras. Den här gång hade jag med mobilen för säkerhets skull. Frågan är om det hjälp för mobilf_n var som död när jag kom hem. Den hade väl blivit fuktig i regnvädret. Får väl se om den återhämtar sig. Jag minns backen där jag fick bristningen som nästan "lodrät". Hmmm det var den inte alls. Det går uppför en stund men är inte brant förrän de sista 50 metrarna. Nu är det gjort i alla fall och det gick ju bra. Måste säga att jag känner inte av vaden alls och håller inte igen på något sätt. Det som hindrar mig i så fall är bara orken.

Det krävs verkligen att inget kommer emellan om jag ska hinna med att träna som jag vill denna veckan. Kan bara träna måndag till torsdag så planeringen är följande:
Måndag: Löpning 9 km. Avklarat!
Tisdag: 60 min Body step och 60 min Body balance
Onsdag: Löpning intervaller
Torsdag: löpning 5 km och 60 min Body pump

Halvvägs till delmål 1

Äntligen ett litet skutt på vågen. Är nu lite mer än halvvägs till delmål 1, se högerkanten.

Klara!

I ren glädje...

... och lycka över att jag kude springa under 6 min/km så blev det ett pass body pump nu i kväll. Det är lycka att få vara frisk och kunna träna.

5,59

Jag sprang inte så långt idag. Det blev strax över 5 km. Men det var under 6 min/km. Bara precis under, men det var ändå så härligt. Det har inte blivit så mycket tränat denna vecka eftersom jag har haft ont i halsen.

Det regnade ett fint regn under löpturen men det var bara härligt och mycket syre i luften var det. Det enda som oroar mig lite är att när jag som idag springer utan min Ipod så är det någon som förföljer mig och flåsar mig i nacken hela tiden. Har inte en aaaaning om vem det kan vara men det måste vara någon ganska otränad eftersom han/hon flåsar hela tiden. Fast å andra sidan så hängde han/hon med hela tiden så förmodligen är det inte helt kört för min förföljare....

Inte vacker, men nöjd!

Utebliven träning

Hittills denna vecka har det blivit dåligt med träning. Haft lite halvont i halsen i helgen och det har inte blivit bättre, snarare tvärt om. Men jag tänkt i måndags att lite body pump fixar jag. När jag ombytt och färdig kom ner till gymmet så var det FULLT på passet. Lite moloken åkte jag hem, för så pass ont i halsen hade jag at jag inte vågade springa. Visst är jag klok....

Tisdagen tillbringades i Nässjö på seminarium, planen var att köra mitt livs första intervaller på kvällen, men så blev det inte. Kände av halsen allt för mycket, dessutom hostar jag och jag vill inte tänka på hur jag skulle hosta om jag började springa. Hade iofs blivit bra knipövning.

Idag har jag varit på anställningsintervju och kände att jag behövde springa av mig lite spänningar. Så jag traskade iväg till gymmet och upp på löpbandet. Uppvärmningen gick bra, men vid tredje intervallen så snörpte det till i bröstet, Då blev t om jag rädd, och det vill inte säga lite. Jag är inte så lättskrämd. Så jag övergick till att springa i maklig takt. Det blev totalt 25 minuter på löpbandet och därefter 30 min Core.

Intervjun gick bra, tycker jag själv. Kände att jag fick fram vad jag ville ha sagt och min känsla efteråt var bra. Efter intervjun var det genomgång av personlighetstestet som hade gjorts förra veckan. Jag kommer att få besked inom två veckor. Men får jag inte jobbet så är det ingen ko på isen eftersom jag trivs så himla bra där jag är.

Hur gick det?

Jag lyssnade på hjärtat!

Dilemma

Idag är det dags för långpass. I mitt schema står det 58 minuter långpass med gång, ca 6 km. Det där med kilometrarna bryr jag mig inte om för det stämmer aldrig. Antingen springer jag fortare eller går mindre. När jag är ute och springer nu så går jag bara i de brantaste uppförsbackarna för att vara snäll mot mina vader ett tag till. Annars springer jag hela tiden. Problemet är att jag hittat ytterligare en ny runda där jag springer till Gislaved och sedan över Singelsö hem. Men det kommer att ta en bra bit över 58 minuter. Rundan är 11,2 km och skulle med en maklig takt på 7 min/km ta drygt 78 minuter. 

Jag har ju bestämt mig för att öka takten långsamt, långsamt. Men nya rundor är såååå lockande! Huvudet säger: Spring runt Snippen två varv! Hjärtat säger: Skit i den tråkiga Snippenrundan som du sprungit en miljon gånger. Prova den nya rundan! Vi får se vem som vinner, huvudet eller hjärtat.

Ha en underbar dag ni som läser detta. Ibland är jag lite nyfiken vem som är här inne och läser. Lämnar ni en liten kommentar ibland så blir jag väldigt glad.

Härlig dag

Förmiddagen började med 75 minuter spinning. Efter lunch blev det svampplockning i ett underbart höstväder. Kaffetermosen hade vi med och vi satt i solen och njöt av livet.

Dessutomblev jag visad en ny runda att springa. Jättebra, tyckte jag. Den springer jag i morgon förmiddag. Nääää, det går inte för då ska vi jaga där.... Hmmm, här skar sig våra intressen. Men jag inser att hans intresse fanns först och gav mig direkt.

Fredagslöpning

I kväll har jag gjort något som jag normalt inte gör. Jag har sprungit en fredagskväll. Fredagarna är i princip alltid min vilodag, men eftersom jag inte hann i går kväll så var det bara och ge sig ut. Nu efteråt känns det väldigt skönt och jag är så glad att jag inte föll för frestelsen att skippa löpningen.

I tisdags var jag också ute på en härlig löptur. Det gick så lätt och jag var inte speciellt trött. När jag kom hem förstod jag varför. Jag spang de 6 kilometrarna för långsamt, 6,53 min/km. Så idag tänkte jag att jag får väl ta i lite. Det behöver ju inte alltid vara skönt. Jag sprang 5 km och tiden blev 6,14/km. Nu är jag nöjd och belåten och efter att jag duschat ska jag och kärleken laga mat tillsammans och ta varsitt glas rött. Det är vi värda. SKÅL!

Missförstånd

Idag skulle jag berätta för mina arbetskamrater att jag är borta en stund i morgon förmiddag och berättar:
-Jag är borta någon timme i morgon förmiddag för jag ska till Värnamo på mammografi, samtidigt tänkte jag få mina inlägg tillslipade lite....

Naturligtvis var det mina inlägg till skorna jag tänkte på...

När jag sprang långpasset i söndags så sprang jag utan inläggen och nu kände jag att de verkligen gör nytta, för jag har haft mycket värre ont i hälen efter söndagsturen än var jag får annars.

Seg vecka

Det har varit en seg vecka både träningsmässigt och i övrigt. Har bara tränat två pass denna vecka, inte bra. Det är strålande härligt väder ute idag och så snart min älskade kommer hem så sticker jag ut och springer. Enligt schemat har jag kvar att springa ett 30 och ett 60 min pass. Frågan är ska jag springa 30, 60 eller 90 min???  Det får bli 60 min. Skulle tränat body pump i kväll, men vi blev bjudna på plankstek hos fina svägerskan. Valet var inte svårt, plankstek here I come!

Idag är det dagen före! Ja, dagen före älgjaktsstart alltså. Då är det mycket som händer i min älskades värld. Revben ska hämtas... ägg ska stekas... köttbullar ska tas upp.... rödbetssallad ska inhandlas... kartor ska kopieras... komradio skall kollas...kläder läggas fram... bössan ska laddas... många viktiga saker är det. :-) Jag och fina svägerskan har dragit vårt strå till stacken, vi har märkt upp 60 köttbackar.

Nu längtar jag efter mina flickor. Skulle egentligen åkt till Emma i går, men så fick hon jobba och som blivande husägare så behöver de ju varje krona. Vi får bestämma en ny dag Emmis!

Något roligt och spännande händer den 20 oktober, återkommer om det senare.

Löpning med pejl

Idag var det en lite annorlunda löptur. Min älskade har köpt en ny hundpejl med GPS som skulle testas så här inför älgjakten. Jag vägrade att ha pejlen runt halsen, det hade sett något ut. Ett svart halsband med antenn och två blinkande röda lampor... Jag hade den i handen och höll handen över de blinkande lamporna så gott jag kunde.. Då jag stannade till här hemma vid brevlådan pep det i mottagaren och den visade att jag hade ståndskall....

Det blev i alla fall en löptur på 4,3 km där jag gick lite i uppförsbackarna. Vaden kändes lite grann och det brännde under fötterna. Trots både det och pejl så var det en underbar löptur.

Tillbaka

Detta skrev jag på ett annat forum den 28 september: Jag har fått lite att fundera på måste jag säga. I det nya numret avRunners World stod det om skaderisken och vanliga skador bland löpare och vad det beror på. Till en stor del beror belastningsskador på att man ökar träningsdosen för snabbt och för mycket. En lagom ökning är tydligen ca 10 % i veckan.

Jag har ju precis kommit igång med löpning efter min muskelbristning.  Det funkar bra, men jag är väldigt stel i vänster vad (den med bristningen) och den känns inte som innan. Vågar inte ta i för fullt och jag får lätt krampkänning i den. Så här mycket har jag ökat träningsdosen för just löpningen:
Mellan vecka 1 och 2: 77 %
Mellan vecka 2 och 3: 63 %
Ups, kanske dags att tagga ner lite på löpningen och ta annan träning upp till. Jag måste nog tänka om en del...

Detta skrev jag på samma forum den 1 oktober: Jag har ont i knävecket och ner i vä vad. Samma som jag hade muskelbristningen i. Hela vä benet är stelt och min trappträning har jag lagt ner. Vet inte om det beror på mitt gående i trappor i början på veckan, att jag stretchar vaderna mycket efter löpningen och ev. översträckt knät eller på någon form av överbelastning. Googlat på smärtor i knävecket och jag är inte ensam, men det är svårt att få grepp om vad det kan vara. De flesta verkar tro att det är någon form av inflammation eller ev. vätska i knät. Jag ska vart fall prova att smörja med zon och jag har inte tränat alls denna veckan förutom min trappgång måndag och tisdag, då jag fick ihop ca 700 steg.

Det blir vila resten av veckan, så får vi se.

Ja, vila blev det resten av veckan och jag har lagt ner 6VU. Vill absolut INTE riskera någon skada. Jag backar ett steg tillbaka och inser att jag måste öka löpningen mer sakta.

Nu lite positivt:

1. Jag är bättre i knät.
2. Tack vare att jag vilade förra veckan så är mina blåsor under fötterna på bättringsvägen.
3. Jag stod stilla i vikt trots kryssning i helgen.

Jag kommer att ha kvar mitt mål att när jag gått ner 3 kilo beställer jag min Garminklocka och jag kommer att kvar maxtesterna och göra om dem var 6:e vecka.  Kan vara skoj och se om det blir någon förbättring.

Skitdag!

Ja, i går var ingen bra dag, verkligen inte. Vågen visade + 0,2 kg. Jag hade gått 180 trappsteg när klockan var 07.15 i ren ilska. Det var inte helt lätt att hitta tre saker att vara tacksam för igår, men följande skrev jag ner.
Jag är tacksam för att:
- jag har ett jobb att gå till
- det finns mycket trappor på jobbet att gå av sig frustrationen i
- det kommer en ny bättre dag i morgon

Förutom trapporna blev det ingen träning alls. Jag tog mig en vilodag, inte helt utan dåligt samvete eftersom jag bara har 4 dagar på mig, men ändå...

Nu ska jag ta mig till jobbet och trapporna...

Första veckan

Ja, så är första veckan med 6VU snart till ända. Jag kan ärligt säg att flera av passen hade inte blivit av om jag inte haft pressen på mig. Det där med att skriva 10 saker som man är nöjd/stolt över om sig själv är inte lätt, men jag har gjort det efter en hel del vånda. Ska bli spännande att väga sig i morgon bitti. Har inte vägt mig sedan i onsdags, så det är nästan lite nervöst. Visst har jag tränat bra, men när jag tränar så är jag också mer hungrig och äter mer. Men jag har försökt tänka på vad jag stoppar i munnen.

Nästa vecka kommer att bli en komprimerad vecka träningsmässigt, eftersom vi åker på kryssning till Tallin fredag-söndag. Jag får köra hårt måndag-torsdag i stället.

Upphopp

Upphopp är jobbigt. Hann 40 st på en minut och kunde knappt andas efteråt!

Vill också gratulera Lisa som sprang Lidingöloppet på 2:35:15 och knep silvermedaljen! Stort grattis!

Lite sliten och trött...

... är jag allt, efter att ha kommit igång bra med träningen. Men jag har faktiskt haft två vilodagar denna vecka så det är nog mest att jag inte är så van längre. Jag är nu hemkommen från dagens långpass. Det blev 66 min blandad gång och löpning. Problemet är mina fötter. På högra foten är hela hålfoten en enda stor  blåsa nu, trots compeed och häftor. Vä foten är bättre, har faktiskt inte behövt ha compeed där utan har bara tejpat, men nu var där en rejäl blåsa under. Det var iiiinte gott att ta bort tejpen... Det bränner dessutom som eld under mina hålfötter när jag springer. Jag ska till Värnamo i mitten på oktober, ska försöka få en tid då så de kan slipa lite på mina inlägg.

Förresten blev det en löptur igår också på knappt 5 km, efter att vi hållt på med veden en stund.

Maxtest 30 min

Ja, i kväll var det dags att se hur långt jag kommer på 30 min. Jag började med att värma upp med en km rask gång. Därefter var planen att springa i 6 min tempo och se om jag orkade tiden ut. Det gjorde jag inte, men jag orkade 15 min i det tempot sedan fick jag sakta ner lite, för att öka farten lite i taget och avsluta med 6 min tempo igen. Jag kom 4,83 km på 30 min vilket ger ett tempo på  6,21. Inte vad jag önskade kanske. Nu får vi se hur mycket bättre jag kan bli på sex veckor.

Nu ska jag inte göra så mycket mer utan lägga mig i soffan med de här som låg i brevlådan igår.

Vilodag

Idag var det vila enligt schemat. Så då blev det de här i stället.

Plus att jag gjort armhävningar, jägarvila och plankan.

Ändrat beteende

Tänk vad en utmaning kan få mig att ändra beteende. Idag stod det  60 min body step och 60 min body balance på mitt schema. I vanliga fall så brukar jag sitta ner och vänta om jag är på gymmet en stund innan passet börjar. Idag satte jag full fart mot löpbandet och hann promenera 1,5 km. Så nu är det bara 148,5 km kvar :-))

Body balance är ett pass jag i vanliga fall undviker men nu ska jag ju ha in ett stretchpass/avslappningspass/yogapass/meditation per vecka så det är bara att kämpa på. Det är ett väldigt bra och nyttigt pass... men för lite fart för mig. Men nu får jag 6 veckor på mig att testa. Kanske jag ändrar uppfattning.

Planering

Ja, planering är vad som krävs för att jag ska få till det med utmaningen och inte stå där med några veckor kvar och inte ha en chans att fixa det. Som personlig utmaning har jag satt att minska 3 kg i vikt och om jag klarar hela utmaningen så ska jag beställa min Garmin 305. Klockan är något jag verkligen, verkligen längtar efter, så jag kommer att ge järnet.

Jag fortfarande ganska stum i benen efter pumpen i lördags och den lite längre turen löpning utomhus i söndags. Så jag har idag gjort maxtesterna för plankan, armhävningarna och jägarvila. Sparar de andra maxtesterna till senare i veckan. Resultatet kommer jag fortlöpande att skriva in till höger.

Kvällens nyttighet utöver maxtesterna blev att putsa ett fönster och sy om ett par gardiner som jag hängt upp. Nu ska jag strax sätta mig och titta på Biggest loser.

Utvärdering v 37

Förra veckan blev inte alls som jag planerat, men det blev ok ändå. Måndagen och tisdagen var jag så extremt trött. Slocknade i soffan när jag kom hem från jobbet och sov där tills det var dags att lägga sig. Sov därefter vidare hela natten. Förmodligen behövde min kropp sömnen.

Onsdag blev det core + löpning 3 km.

Torsdag och fredag blev det vila igen pga utbildning bland annat.

I lördags blev det bodypump, den nya releasen samt löpband 3,5 km

Söndag: Löpning UTE! Jippie! Blandade gång och jogging eftersom jag är extremt försiktig för vaden. Var ute totalt 52 minuter och uppskattar att jag sprang 5 km. Det regnade men jag var sååå lycklig att det inte gjorde något, inte ens när det regnade vågrätt.

Utmaning

Jag är med i Ellas 6 veckorsutmaning. Mer om utmaningen kan du läsa här.  Jag ska försöka lägga upp en strategi för detta under dagen. Förutom grundutmaningen är det maxtester första veckan + att man ska skriva minst 10 saker om sig själv som man är nöjd med. Hmmm, en bra övning. Det bra mycket svårare att hitta saker man är nöjd med än vad man är missnöjd med.

Idag har jag träningsvärk i framsidan av låren. Det var en ny release på pumpen igår och benlåten var jobbigare än förut eller så är det att jag fortfarande är otränad. Nu på förmiddagen ska jag enligt träningsprogrammet ut på långpass.... 50 min.... Det är rask gång som gäller enligt programmet fast jag kommer att jogga när det inte är uppförsbacke. Det är den gamla hederliga "Snippenrundan" som kommer till heders igen. Var så trött på den i somras men nu längtar jag... Here I come...

Dagens träning

På förmiddagen blev det ett pass body pump och efter det sprang jag 3,5 km på löpbandet. Det känns skönt att vara igång och springa även om det är korta sträckor. I morgon tänker jag ge mig ut och springa lite utomhus. Det är både roligare och skönare att springa ute. Jag gillar inte att stå inne på löpband och springa. Den enda gång jag tycker om löpband är när jag springer intervaller, vilket känns som hundra år sedan. Jag har börjat följa Anders Szalkais 20 veckors träning för halvmarathon för nybörjare. Det är extremt sakta som löpningen trappas upp, men förmodligen är det de rätta sättet. Så jag är duktig flicka och gör som det står...nästan...

Något har gått snett

Jag säger som Sverker: SKA DET VARA PÅ DET HÄR SÄTTET ? SKA DET VARA DET? SVARA, SKA DET VARA SÅ HÄR....

Nää, jag kunde inte sticka sockar direkt... För inte ska det väl vara hål på var sida om hälen... står ingenstans i beskrivningen att man ska sy ihop några hål. Älsklingen har kommit på ett alternativt användningsområde: Penisvärmare med hål för pungkulorna...

Nu åker jag och tränar istället. Jag är nog bättre på det...

"Stick och drick"

Jag har ju förstått att när man kommer upp i "min ålder" så ska man gå på/ha symöte. Jag har aldrig blivit inbjuden till något sådant. Antingen för att ingen vill ha mig med eller för att jag varit alldeles, alldeles för ung. Föredrar att tro att det beror på det sista.

I våras bestämde mig för att hösten projekt ska bli att lära mig sticka sockar. Ska jag nu bli mormor så måste ju Rune få fina sockar. Kanske kan jag sticka ett par tursockar, lyckosockar som han kan ut och springa i.

När detta med sticka kom på tal i lördags kväll så bestämde jag och Lena att vi ska minsann ha symöte... Spara ska vi också göra, för det har vi hört talas om att man gör. Men vi ska inte dricka kaffe, vi ska dricka champagne! Lite lyx ska vi ha. Snabbt döptes det hela till "Stick och drick".  Lena införskaffade en sparbössa och i torsdags var det dags. Nu blev det faktiskt ingen champagne fast att vi hade jordgubbschampagne som vi köpt i somras på kylning. Det blev vitt vin istället.

Inte blev det så värst mycket skit pratat heller, båda två var vi så inne i vår stickning. Lena testar Quick Knit och jag kör på traditionellt sätt. Än känner jag att jag är med i matchen. Ett fint skaft håller på att växa fram. Jag kan nog sticka strumpor direkt...

Lycka

Jag är så lyckligt lottad här i livet. Ibland glömmer jag bort det...

Jag har mina två underbara flickor som naturligtvis alltid är det bästa jag har. Jag är så stolt över dem, över de slags människor de är och den människosyn de har. Nu har det tillkommit två underbara svärsöner som är fantastiska män och som jag här vill ge en extra skopa tålamod. För även om jag är mina döttrars mor och tycker att de är fantastiska, så är jag realist. De är inte felfria och ibland väldigt lika sin mor...

Nu ska jag även bli mormor för första gången. Spännande, underbart och lite nervöst!

Jag har min älskade Anders som betyder så oerhört mycket för mig. Han finns för mig och älskar mig både när jag är sprudlande glad och när jag är liten, ledsen och olycklig.Vi har flera gemensamma intressen och många intressen var för sig, precis som jag vill ha det. Han är mitt allt och jag går genom eld och vatten för honom...

Jag har föräldrar som jag älskar och som jag vet bryr sig om både mig och sina barnbarn och som alltid ställer upp när det behövs. Även om jag för det mesta är en ganska usel dotter som inte hör av mig som jag borde och glömmer bort både det ena och det andra.

Dessutom har jag fått en ny släkt, i Anders släkt, där det i det paketet ingår världens bästa svägerska och granne Lena.

Jag har nu ett arbete som jag trivs med och vänner som finns för mig även om jag är dålig på att höra av mig ibland. Ja, jag är vekligen lyckligt lottad!

Det blev ett seriöst inlägg, så nästa blir mindre seriöst med bild från vårt symöte igår "Stick & Drick". När ni ser bilden förstår ni namnet. I helgen kommer jag att fokusera på träning. Har inte blivit mer än ett träningstillfälle hittills i veckan.

Trött, trött, trött

Det blev ingen träning varken i måndags eller tisdags. Slocknade i soffan efter jobbet och sov där tills jag gick och la mig. Likadant båda dagarna. Ändå känner jag mig inte utvilad, utan är bara trött...

I dag tog jag mig i alla fall till gymmet och där blev det ett pass core och därefter löpbandet. 3 km sammanhängande löpning + uppvämning och efter löpningen snabb promenad med lutning. Imorgon blir det utbildning i Habo och på kvällen startar mitt höstprojekt. Jag ska lära mig sticka strumpor... 

Hjälp mig!

I går blev det löpband igen. 2,5 km och lite högre tempo ytterligare. Ja, nu är det ingen racerfart precis... sista km var 6 min tempo och det motsvarar ju inte 6 min tempo utomhus. Körde dessutom lite mage och lite styrka för vaderna. På kvällen blev det tacos och vin... undra hur många hundra tusen svenskar till som åt tacos igår?

Lördagens träning blir trädgårdsarbete men på söndag blir det löpning igen. Nu mitt problem som jag behöver hjälp med:  Ska jag öka på sträckan jag springer och springa lugnt eller ska jag hellre spring kortare sträckor och öka takten? Vill ju helst göra både ock men nu ska trollmor vara förståndig... som jag alltid är...

Nu ska jag ut i köket och ta ut äppelkakorna ur ugnen... vet inte riktigt hur jag tänkte här... min figur behöver inte äppelkaka precis.... får se om jag kan få hjälp av någon granne i helgen...

Till Lenapena och Thomas: Mats och Anna följer gärna med sista helgen i oktober... Skoj tycker jag!

Jag är stark!

Igår så blev det ett pass Core och sedan ett pass Spinning. Jag kände mig stark då jag gick in till spinningen och jag tänkte att här ska inte mesköras. Jag körde på direkt från start och efter näst sista låten var jag helt, totalt, genomslut. Sista låten var 4,5 minut och jag trampade för allt vad jag var värd och jag fixade det, jag orkade köra hela passet med mer belastning på genomgående!! Vilken känsla. Det går inte att beskriva hur bra jag mår och hur nöjd jag är efter ett sådant pass.

Idag körde jag ett pass Body Pump på lunchen. Efter det så blev det löpband, 2 km men med lite högre tempo än i måndags. Kände mig lite stel i högra vaden efter pumpen (det var vänster som jag hade muskelbristningen i) men det gick bra. Pratade lite med tjejen på löpbandet bredvid. Hon skulle springa Lidingöloppet nu i september. Det har respekt med sig....

I morgon blir det vilodag. Ska fira lilla mamma som fyller 70 år i morgon. Grattis, grattis mamma. Hoppas du får en bra dag !

Stockholmshelg = mathelg

Ha, ha när jag skulle titta efter lite bilder från Stockholmshelgen så upptäcker jag att det är mest matbilder.... men kan man inte springa får man ju äta...

Vill bara tillägga att det är inte mackor i hela kylväskan, det är kylklamp och drickor under.... och ja, Anders jag åt bara EN Riesen, det var ju kola och det gillar inte jag!

På hotellet

Lillasyster troll

Storasyster troll med lilltrollet Rune i magen.

Trollmors pizza. Mums!

Bilderna ovan är från lördagskvällen när vi var i Gamla Stan och åt på Restaurang Agaton. Lika gott som alltid och mycket tjejer var det som var där.

Här väntar vi strax innan mål på att löparna ska komma.

Segrarinnan Isabellah Andersson

Nästa år springer vi tjejer!

Lycka

Jag är på g... efter en del vånda under dagen, livrädd för att få en ny muskelbristning, stod jag efter 30 min Core framför löpbandet och snörade på mig joggingskorna. Det var nästan som julafton, spännande och lite läskigt. Hur ska det gå? Jag började värma upp med 10 min rask gång med lite lutning på bandet, därefter joggade jag lugnt 1 km, gick med lutning några minuter, joggade lugnt 1 km och varvade sedan ner med gång. Allt gick väldigt bra och jag är så lycklig.

Just nu planerar jag höstens träning. Är så svårt att veta hur fort jag vågar gå fram. Tänker i alla fall vänta två veckor innan jag börjar springa ute. Jag kommer denna veckan att springa som igår vid två tillfällen till. I nästa vecka kommer jag att öka på sträckan till att springa 3 km vid tre olika tillfällen. Om någon har något tips på hur fort man vågar gå fram så tar jag tacksamt emot det. Jag tyckte faktiskt att jag tog det lugnt i somras när jag spang och ökade rundorna väldigt försiktigt. Kanske var felet att rundorna var ganska kuperade?

Jag, mina flickor och Rune (lilltrollet i magen, för övrigt uppkallad efter löparen Rune Larsson) var i Stockholm i helgen. I stället för löpning blev det en shoppinghelg med god mat och dryck. Inte fel det heller, men vi tummade på att nästa år springer vi. Glöm inte det tjejer! Kommer lite bilder från Stockholmshelgen i nästa inlägg.

1 månad

Ja, nu är det en månad sedan jag fick min ursprungliga muskelbristning och 3 veckor sedan i morgon som jag slog upp den. Jag har hållit mig lugn och nu när det gått så här lång tid så är jag lite rädd för att prova springa. Rädd att tiden som jag låtit bli att springa ska vara i onödan. Jag har bestämt mig för att jag väntar en vecka till och sedan börjar jag lite sakta på löpband som ska vara skonsammare för vaderna.

Är fruktansvärt sugen på att köpa mig en Garmin 110:a. Jag får se hur det blir nu när vi åker till Stockholm. Låter jag bli att köpa något annat där, så beställer jag en klocka när jag kommer hem. :-)

Det gick bra på gymmet. 15 min uppvärmning genom rask promenad med lutning på löpbandet. Sedan rygg, biceps och mage. Avslutade med 30 min på Crosstrainern. Hade lite funderingar på hur mycket crosstrainern frestade vaderna, men jag tyckte nästan att det kändes mest på framsidan av låren.

Avslutar med en bild av vad jag och min älskade hade med oss hem efter en kvällpromenad för en vecka sedan. Det är mums för magen. Tyvärr vet vi inte några bra kantarellställen utan detta är sådana som växte utmed promenadvägen.

Det har kört ihop sig

Har avverkat mina tre gruppträningspass, men har två promenader och ett styrkepass kvar... Min mage har satt lite käppar i hjulen för mig men nu ska jag ta mig ner till gymmet och ihop med "de stora grabbarna" köra ett styrkepass. Jag återkommer om hur det går.

Summering v 33 + utmaning

Har börjat träna lite försiktigt. Förra veckan blev det:

• 1 pass core
• 2 pass spinning
• 1 pass Body pump
• 1 pulspromenad.

Så nu trappar jag upp i sakta mak. Min plan för nästa vecka är:

• 3 gruppträningspass
• 1 eget styrketräningspass
• 2 raska promenader

MEN det som är utmaningen för mig är: DET EGNA STYRKEPASSET! Jag vet att det är viktigt att träna styrka, men jag känner mig så fruktansvärt bortkommen bland alla maskinerna på gymmet. Jag måste ha en lapp för att veta vad jag ska göra och jag måste läsa på maskinerna för att veta vad de är till för... Gissa om jag känner mig som lantisen som kommit till stan...Så min utmaning är att på torsdag gå till gymmet och köra styrka. DET är en utmaning för mig.

Dessutom måste jag bli flitigare med min rehabträning, jag har väldigt lätt att glömma den...

Idag...

...ska jag till doktorn för mina problem med magen som jag har haft länge men som blivit värre i år och ännu värre under semestern. Så nu är jag riktigt bra i magen... så jäkla typiskt... den enda gången jag VILL ha ont... och då är det bra. Vet precis vad de ska tycka: GNÄLLKÄRRING! Helt ärligt skäms jag för att gå dit och uppta tid men min älskade sambo förlåter mig aldrig om jag avbokar... kan ha något att göra med att han sponsrar besöket bara jag går dit...

Igår var det ett pass Bodypump. Fortfarande känner jag lite i vaden vid benövningarna, så jag är försiktig. Idag hinns ingen träning med eftersom det är möte efter jobbet på skjutbanan inför helgens SM i jaktstig.

Två frågor

Efter en riktigt kass dag med min mage så velade jag fram och tillbaka om jag skulle träna eller inte. Igår kväll mådde jag bättre efter träningen fast jag haft ont och mått illa hela dagen. Men idag var jag så fruktansvärt trött, det kändes som om jag inte skulle orka lyfta på fötterna ens. Men jag gjorde lasagne, som planerat och gjorde sedan som jag läst någon annan göra. Jag ställde mig två frågor:
1. Är jag nöjd imorgon om jag inte tränar? NEJ
2. Är jag nöjd i morgon om jag tränar? JA
Valet blev enkelt, det blev spinning. Ett bra pass för en instruktör som jag inte haft innan. Men det är på gränsen för vad min vad klarar så morgondagens vila är nog inte fel.

En vecka avklarad

Nu har det faktiskt gått en vecka utan ett enda löpsteg. Igår var jag var ute på en pulspromenad och det är så svårt, så svårt att låta bli att testa. Benen, hjärtat och själen vill springa men huvudet segrar och sätter stopp för sådana dumheter... än så länge.

I kväll blev det 30 min Core och 60 min spinning. Det var samma spinningpass som i torsdags, med mycket stå upp i. Nu kände jag mig lite säkrare på att vaden skulle hålla så jag körde på hårt direkt, även när vi stod upp. Detta ledde till att jag på sista låten kände att det var på väg att nypa i vaden ett par gånger. Då krävs det viljestyrka utan dess like att sakta ner när instruktören där framme skriker att "Detta är det sista", "Kör på nu", "Ni orkar lite till" osv. Den viljestyrkan hade jag!! Nu ska jag stretcha lite extra ikväll.

Vill också skicka en hälsning och en jättestor kram till Lotta. Tänker på dig bästaste Lotta! Önskar att jag kunde ta allt det onda! Kram!

Tränat!

I kväll har jag varit och tränat. Det blev ett pass Body pump och ett pass spinning. Pumpen gick bra förutom de dynamiska utfallen där jag kände att det frestade vaderna lite, då gjorde jag lite tåhävningar istället. Spinningen gick också bra. Jag var lite orolig i början då vi stod upp och trampade. Vågade inte lita riktigt på att vaden skulle hålla. Men det funkade och jag tog i så jag hade blodsmak i munnen. Jag älskar känslan av att ta ut mig allt vad jag orkar. Måste erkänna att jag kan inte pressa mig på samma sätt när jag springer som jag gör när jag kör pass med en instruktör som driver på mig. Nu är jag så där härligt mör i kroppen och snart är första arbetsveckan över. Livet är härligt, fast jag inte kan springa än.

Insikt

Ju mer jag läser, ju mer inser jag att 10 dagar utan löpning inte kommer att räcka. Det rör sig snarare om 2-3 veckor och då är det ändå kort tid. Vad jag förstår är det sedan skonsammare att börja så smått på löpband. Jag kör vidare med min rehabträning så länge i kombination med promenader och spinning. Idag blev det ingen promenad eftersom jag och Lilltrollet gjorde storkok hemma medans pappa troll var ute på skjutbanan. Kycklinggryta blev det, så nu har vi middag i morgon och ett antal portioner i frysen.

Nytt PPB

I fredags fick jag för mig att kolla hur lång tid en rask promenad runt "Snippen" tog. Tiden blev 44,21. Efter det tog jag 80 försiktiga joggingsteg och det gick också bra. Så himla skönt...

Idag gjorde jag nytt PPB (promenadpersonbästa): 41,48. Det blir 8,6 min/km. Jag blir svettig och andfådd under promenaden, så lite nytta gör den nog. Gjorde sedan lite excentriska tåhävningar för att sedan springa några 100 meter. Precis när jag kom till brevlådan fick jag ett litet hugg i vaden. Frågan är hur mycket det ställt till? Jag är nu åter öm i vaden och förbannar mig själv... Lovar nu dyrt och heligt att jag ska inte ta ett enda löpsteg på 10 dagar fr o m idag. Tjejmilen har ju ändå skitit sig, så nu gäller det att se långsiktigt. Har väl kanske innerst inne haft ett hopp om att kunna fixa tjejmilen men nu inser jag definitivt att det inte går. Vi ska ta in träningscykeln ikväll, så kan jag trampa lite på den. Mördande tråkigt, men det kan vara staffet för att jag inte kan vänta med att springa. :-)
Fortsätter med stretchövningar och styrketräning för vaden som förut.

Sista dagen på semestern

Ja, så är semestern nästan slut. Är lite sliten idag, vi åt kräftor igår... Vid tvåtiden i natt testades benet i en bugg. Funkade! Nu ska jag ut på promenad och sedan lätt styrketräning för benet. Får se sedan om det finns något kort från igår som kan publiceras. Jag tvivlar...

Jag kan ta det lugnt, jag kan...

...men inte är det roligt inte! Jag har hittat ett program med rehabträning på nätet som egentligen är för hälseneskador som jag kör nu. Det är både cirkulationsträning, belastningsträning och stretching. När jag stretchar så känner jag tydligt att det är något i den djupa vadmuskeln som inte är ok. Förmodligen en bristning. Idag har jag också promenerat för första gången. Funderar på att plocka fram Anders mountainbike för att se om jag kan hålla igång konditionen med den.

Igår var det en heldag med motorcykeln. Det blev ca 45 mil. Vi körde upp mot Lidköping där vi var på Rörstrand och sedan åkte vi till Läckö slott för att på hemvägen köra om Gudhem och hälsade på min syster med familj där.

Väl hemma tittade vi på speedway, där Lejonen vann över Piraterna i en väldigt spännande match, så spännande att vi inte hann laga mat utan det blev pizza. Trots att jag inte åt en hel så sa verkmästaren i magen till att det här gör du inte om!

Tålamod

Benet kändes helt ok idag också. Promenerade på fm och det gick bra. Det gjorde inte ont, kändes bara lite stumt och konstigt. Så i kväll när vi skulle åka och plocka lite båbär tog jag på mig löparkläderna och tänkte testa att springa hem. En mycket kort sträcka, kanske 1,5 km. Jag sprang iväg i sakta mak och det gick väldigt bra i 20 meter. :-(( Sedan var det tvärstopp och nu haltar jag och har ont igen. Anders fattar inte vad det skulle vara bra att springa för och inte jag heller såhär efteråt. Tålamod, vad är det? Går det att köpa?

Hälsostatus

Jippie! Benet mycket bättre. Visst gör det ont fortfarande, men jag kan gå utan att halta. Det är nog inte så illa. Tar nog en liten promenad framåt kvällen för att känna hur det känns. Plötsligt ser allt mycket ljusare ut!

Plötsligt så händer det!

Inspirerad av Coynthas ord gav jag mig ut på Slätterydsrundan. Tack goa Coyntha! Det kändes verkligen bra, sprang lagom fort och kände att visst klarar jag att springa hela rundan. Började i tankarna att formulera hur jag skulle skriva här på bloggen. Kände glädje över att det inte längre var tungt från första till sista steget utan att det emellanåt bara kändes underbart skönt och befriande. Efter ca 4 km när jag nästan var uppe för en brant backe så händer det! Kändes som att hela muskeln drog ihop sig som i kramp men det släppte direkt och där stod jag utan att kunna gå på vä fot. Försökte stretcha men det gick inte. Efter en liten stund kunde jag halta mig fram. När jag gått en bit så kunde jag halta på ganska bra så jag tog mig nästan ända hem för egen maskin utom den sista biten som jag fick åka med Thomas, Lena och Lotta.

Nu den stora frågan vad gör jag och vad är det. Lena trollade fram is till trollmor och jag satt med is och benet i högläge. Det onda satt inte uppe i vaden, utan längre ner ca 5-10 cm ovanför hälen och när jag gick så strålade det upp i vaden upp till knät. Inombords ömsom svor och förbannade jag min fot och ömsom grät. Men det är bara att gilla läget. Ringde till vårdcentralen och fick åka ner och träffa en sjuksköterska där som sa att det inte kan vara hälsenan eftersom jag inte trampat snett. Hon sa att det var en muskelbristning. Ska smörja med Voltarengel två gånger om dagen och inte ha den lindad utan belasta normalt. När jag kom hem började jag läsa lite om muskelbristningar och insåg att det inte såg så ljust ut för tjejmilen. Syster Lotta var inte alls nöjd med att sjuksköterskan så bestämt sa att det inte kunde vara hälsenan. Snabbt konsulterade hon sina vänner och fick kontakt med bland annat en ortoped i Linköping som sa att man kan inte alls utesluta att hälsenan blivit skadad på det sätt som sjuksköterskan gjort. Om det inte blev bättre så fick jag rådet att söka igen och få träffa en läkare. Så är läget och jag försöker inte tänka på det för mycket utan jag får försöka ta dagen som den kommer.

Innan jag skulle lägga mig gjorde jag en test och försökte jogga lite i hallen. Resultat: Nedslående. Anders kommentar: Du är inte klok, gå och lägg dig.

Tack snälla goa underbara Lena och Lotta för ert engagemang. Ni är guld värda även om jag inte alltid lyssnar på er. :-))

Ett löparsteg...

... mot delmål två tog jag idag. Sprang Slätterydsrundan som är 7,7 km. Jag sprang inte hela rundan utan gick två gånger, några minuter var gång. Men det gör inget. Känner mig nöjd ändå. Precis som Badgear skrev till mig i en kommentar på hans blogg så gäller det att ha kul på vägen mot målen.

Märker att när jag gått en liten bit så blir jag mycket piggare i benen när jag springer igen. Frågan är vad som är bäst att gå en eller två gånger och orka springa lite fortare sedan eller att springa hela tiden fast lite långsammare. Vi får se vad tiderna utvisar. Upplägget är att nästa gång jag springer samma runda ska jag bara gå en gång och tredje gången springa hela.

Tejp/plåster som inte flyttar sig?

Det blev först en promenad med svägerskan som sällskap. Efter lite funderande blev det också en löprunda, varav tio minuter med inlägg, sedan hade plåstren kasat omkring under fötterna så jag fick stanna och ta bort både plåstren och inläggen. Är det någon som känner till om det finns häfta/påster e dyl som sitter fast under fötterna samtidigt som man springer. Tar tacksamt emot råd. Som det nu är får jag nya blåsor nästan varje gång.

Tror nog att jag fått upp konditionen lite. Kände faktiskt inte att jag var på väg att dö någonstans under turen, inte ens uppför backen vid Snippen. Okej då uppför backen var jag halvdöd, men inte mer. Till och med övervägde jag att förlänga turen lite, men sedan bestämde jag mig för att gallra mina morötter och rödbetor samt att så ny dill istället...

Tiden går...

Ja, nedan kan ni se att de senaste dagarna har jag inte tillbringat i löparspåret. Har varit i Helsingborg med min älskade och med min svåger och svägerska samt goda vänner. Det har varit sköna dagar med mycket mat och dryck. Den enda motionen har varit shopping och jag vet inte om det ger så mycket inför tjejmilen. Det ger mest en tom plånbok :-)

När vi kom hem från Helsingborg blev det en joggingrunda som gick ganska bra. Jag springer fortfarande utan iläggen men jag har rejält ont i hälen, så jag måste börja springa lite med iläggen i skorna. Var uppe vid 07-tiden i går och tejpade de ställen jag haft blåsor på och gav mig ut på en liten minirunda, ca 2 km. Tyvärr så hade tejpen flyttat på sig så nu har jag fler blåsor. Men jag ger mig inte. Jag ska ta mig runt 10 km i början på september. Mitt mål är att klara det under 65 minuter. Men jag måste då öka på min träning avsevärt och inte mesa mig med mina knappa 5 km.

Delmål 1 avklarat

Japp, efter två dagars vila så var det åter ut och springa. Bestämde mig för att klara av det första av delmålen för veckan, dvs att springa hela rundan även uppför backen. Det är nu avklarat och det blev nytt PB med fem sekunder. Inte mycket, men ändå...

Tror att jag ska ha mig en Sangria nu. Inte särskilt löparmässigt kanske, men ack så gott...

Dagar med döttrarna

Nu är jag hemkommen från Göteborg och några dagar med döttrarna Helena och Emma samt lille Rune som ligger i Helenas mage. Nedan pustar Helena och Rune framför TVn och ja, de påstår att det är skönt att sitta så här...

Tisdagen var molnig och ägnades åt shopping. Vid middagstid skulle Rune prompt ha munk med vit choklad, så det fick han. Han tyckte också att mormor skulle ha mjukglass och eftersom jag vill vara en ordentlig mormor så gjorde jag som han sa. Orkade inte äta upp allt så jag fick faktiskt slänga lite, vet inte när jag slängde glass sist om man inte räknar det som av misstag hamnat på tangentbordet eller på ratten i bilen...

Måste säga att jag till viss del misslyckats i min uppfostran av döttrarna. För de orkar inte en hel dags shopping. Redan efter halva dagen börjar de bli trötta och få ont i fötterna, suck! Det slutar med att vi framåt 16-tiden tar oss till Frölunda torg där jag och Emma tänkte avsluta dagen. Rune ville åka hem påstod Helena.... Det blir ingen lång stund på Frölunda torg för Emmas fötter strejkade... Lenapena, vad har jag gjort för fel??

Nedan en bild på döttrarna när de fortfarande hade ork kvar...
Onsdagens förmiddag tillbringades i Haga och lite mer shopping. På eftermiddagen kom Anders och hans dotter Frida och vi åkte till Liseberg. Där åkte Anders och Frida radiobilar och farfars bilar + att vi alla provade på diverse spel. Helena och Emma vann 2 kg Toblerone, som vi fick med oss hem av också.

TACK MINA GOA UNDERBARA DÖTTRAR FÖR FINA DAGAR!

Svettigt

Satt på morgonen och grunnade på om jag verkligen skulle springa i värmen. Men när jag läste på Lisas blogg http://lisakarinmatilda.blogg.se/ så kände jag att det bara var och masa sig iväg. Jag gick i uppförsbacken vid "Snippen" idag också. Men veckans mål är att springa hela rundan och även uppför backen innan veckan är slut. Ska också försöka få till en lite längre runda på lördag.

Nätterna är inte roliga nu i värmen. Jag sover dåligt i vanliga fall men nu sover jag inte speciellt mycket alls. Är uppe ett par gånger per natt och dricker vatten och sitter lite vid datorn. MEN jag har inte ätit glass på nätterna på länge :-) Jag fick skarpa tillsägelser av Anders att det får vara slut med glassätandet på nätterna framför datorn när han hittade glass på tangentbordet en morgon... Så nu äter jag glass enbart dagtid...

Semester

Äntligen är det semester! Här är jag redo för att åka iväg på sommarfest med kärlekens jobb. Det blev en inte alltför sen kväll, vi var hemma vid 24-tiden.

Idag har vi inte gjort så mycket. Tvättat lite till på altanen som sedan skall målas och nu i eftermiddag har vi varit vid en liten, liten strand och badat. Ska alldeles strax ge mig ut på en liten joggingtur. Tar inte med mig någon klocka eftersom det fortfarande nu vid 16.30 är 30 grader varmt. Jag lufsar min runda i sakta mak istället. Ikväll blir det fest hos kärlekens brorsdotter som fyller år.

-------------------------------------------------------------------------

Ja, det blev en svettig runda. Jag gick uppför en backe och när jag var nästan hemma stannade jag och pratade med Anders bror och hans fru. Det var en välbehövlig paus i skuggan och sedan var det bara 200 m kvar hem.

Yes, yes, yes

Jag gjorde det! Förbättrade tiden från 31,54 i måndags, 32,34 i tisdags och idag: 30,22!
Var nästan lite spänd när jag gav mig iväg. Ville så gärna springa lite fortare. Hade ett par nya trekvartsbyxor på mig, för jag tänkte att de går säkert fortare då. Fast i början höll jag på att bli vansinnig, byxorna bara kasade ner. Det är ett par craft och har brett resår i midjan men inget "snöre" att knyta med. Efter ett tag löste sig problemet. När jag blev svettig så klistrade de sig fast på kroppen.

Nu är jag nyduschad och har ätit grillad kotlett och nypotatis som min älskade hade fixat. Ska sätta mig och titta på friidrotten och njuta av att det bara är en arbetsdag kvar, sedan SEMESTER!

Lång dag

Idag har jag en lång arbetsdag framför mig, med avbrott mitt på dagen för ett frisörbesök. Jag ska nämligen vara med på en vattendragsvandring vid Lillån ikväll. Det ska bli roligt med det gör också att arbetsdagen inte slutar förrän framåt 21-tiden. Så någon träning blir det inte idag. Har bestämt mig för att ladda upp med coompeed och på torsdag ska jag ha en bättre tid på min lilla runda. Det SKA jag!

Nu är det verkligen nedräkning inför semestern. Tre arbetsdagar kvar så det är bäst jag sätter fart.

Målning och löpning

Kvällen började med att jag målade lite på verandan. Måla utan att kladda är svårt för en trollmor. Vi får väl se hur länge jag får hålla på innan min älskade säger upp mig från mitt extraknäck som målare.

Ja, om det nu inte är måleri jag ska syssla med så måste det ju vara löpning.

Idag fick det bli till att springa utan ilägg i skorna. Satte på compeed på den största blåsan och gav mig iväg. Under min lilla tur tänkta jag att fördelen med att vara helt kass när man börjar träna är att man kan bara bli bättre. Ha, ha, ha, så himla fel jag hade. Jag sprang långsammare idag än i går. Hmm Suddgumman får allt lägga på sig många kilo om jag ska vara snabbare i september samtidigt som det inte skadar om Trollmor tappar ett och annat.

Premiär

Ja, det är premiär för mig att blogga och nypremiär för mig att springa. Springa och springa förresten, det är mera som ett lufsande. Men det är nu jag har min chans... Ja, att springa fortare än dottern, som är gravid och kommer att vara i sjätte månaden när tjejmilen går av stapeln. Nu eller aldrig, bättre chans får jag inte. Synd bara att jag inte kom igång i april, maj eller juni. Nu är det knapert om tid, men har jag tur så springer hon väldigt lite och lägger på sig många kilo och vips så springer mor snabbare än dotter. Ja, ja, ja jag vet att detta förmodligen fungerar som tändvätska hos dottern men so what...

Det blev i vart fall en kort runda idag. Efter ca tio minuter fick jag stanna och ta bort mina ilägg i skorna. Varmt och jobbigt var det. Tiden var 31,54. Hur långt det var, sa ni? Ja det kändes som en sju, åtta kilometer men i verkligheten är det 4,8. Två blåsor, en på vardera fot blev det och jag frågade mig om detta verkligen är ett nöje. Ja, efteråt var det så, men definitivt inte under tiden...