lördag 28 augusti 2010

1 månad

Ja, nu är det en månad sedan jag fick min ursprungliga muskelbristning och 3 veckor sedan i morgon som jag slog upp den. Jag har hållit mig lugn och nu när det gått så här lång tid så är jag lite rädd för att prova springa. Rädd att tiden som jag låtit bli att springa ska vara i onödan. Jag har bestämt mig för att jag väntar en vecka till och sedan börjar jag lite sakta på löpband som ska vara skonsammare för vaderna.

Är fruktansvärt sugen på att köpa mig en Garmin 110:a. Jag får se hur det blir nu när vi åker till Stockholm. Låter jag bli att köpa något annat där, så beställer jag en klocka när jag kommer hem. :-)

Det gick bra på gymmet. 15 min uppvärmning genom rask promenad med lutning på löpbandet. Sedan rygg, biceps och mage. Avslutade med 30 min på Crosstrainern. Hade lite funderingar på hur mycket crosstrainern frestade vaderna, men jag tyckte nästan att det kändes mest på framsidan av låren.

Avslutar med en bild av vad jag och min älskade hade med oss hem efter en kvällpromenad för en vecka sedan. Det är mums för magen. Tyvärr vet vi inte några bra kantarellställen utan detta är sådana som växte utmed promenadvägen.




2 kommentarer:

  1. Bra, ta det lugnt i starten mamma. Vi ska ju klara av helgen i Sthlm också. Det ska bli så roligt trots att vi inte ska springa. =)

    SvaraRadera
  2. Visst gör det ont!

    Åkte själv på en i början på juni. Vi var och dansade ( bugg och foxtrott ) och mitt i en foxtrott låt, så hör jag bara hur det likt ett kanonskott, smäller till i benet! Fick den vid fästet vadmuskeln / knät.

    // Kram Anna

    SvaraRadera