I dag på förmiddagen gjorde jag nog årets sämsta löppass. Ett riktigt jävla skitpass, på ren svenska. Benen var tunga , flåset borta men jag kämpade på ett litet tag, med betoning på litet. Jag gick mycket på min runda som blev knappa 9 km, men som kändes som 29.
Efteråt var jag mest förbannad på mig själv. Varför började jag gå? Kunde jag inte pressat mig själv mer? Var tog krafterna från igår vägen? Förmodligen var detta ett sätt att ta ner mig på jorden igen efter mitt lite självgoda inlägg igår.
Vad jag kan konstatera är att jag körde två bra ganska hårda pass, ett i fredags och ett i lördags och tydligen fixar jag inte ett pass på söndagen också. Problemet är att jag vill ju kunna springa ute både lördag och söndag eftersom jag inte gillar att springa inomhus på löpband. Så fredagarna får väl fortsätta bli min vilodag, trots att jag gillade spinningpasset där väldigt mycket. Det är nästan det värsta, att jag tycker om så många olika pass och vill vara med på så mycket. Har svårt att begränsa mig.
När jag såg tiden jag sprungit/gått rundan på så var den inte så dålig som jag befarat. Ungefär 6.30 min/km. Vilket innebär att jag med så mycket gång har sprungit för fort de bitar jag sprungit.
Jag tycker det är svårt att springa i olika tempo. Jag har liksom min takt, har svårt att springa långsammare och tyvärr svårt att springa fortare också. Det är här intervallträning kommer in tror jag. Men det blir inte tal om det förrän jag kan springa en mil utan att gå. DÅ lovar jag ta tag i intervallträningen.
En sak är säker, nu har jag gjort årets sämsta pass, det kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar