MORMOR

Ja, så är det. Jag är inte bara trollmor utan trollmormor också, till en liten flicka. Rune var en Judith. Judith är världens sötaste bebis, det är sant. Jag längtar efter att få gosa med henne. Förmodligen så blir det på söndag, lite beroende på hur föräldrarna mår.

Det är dessutom dags att väcka liv i bloggen. Det har varit stiltje både på blogg och på träningsfronten. Men för att göra tvärt emot vad de flesta gör så kommer jag inte sätta igång med träningen till nästa år = i morgon, utan jag ska ge mig ut på en runda om en stund. Varför vänta.... hoppas bara att min tandvärk inte blir värre av den kalla luften. Men det ger sig.

GOTT NYTT ÅR på er alla

Förresten så ska jag beställa min Garmin 305 idag.... Jippie!

Något att se fram emot

Det körde ihop sig lite i går kväll. Mötet på jobbet drog ut på tiden och vi var inte klara förrän strax efter 17.30. Coren började då och jag hade natuligtvis inga kläder med mig. Men jag körde hem och bytte om och sedan tillbaka ner och tog ett pass på löpbandet istället. Det blev 7,3 km och de sista 10 minutrarna sprang jag i 6 min tempo. När jag springer på löpbandet så har jag lutningen inställd på en etta. Vet inte riktigt om det är 1% men jag hoppas på det eftersom 1 % lutning tydligen bättre ska motsvara att springa ute.

På kvällen bokade vi stuga i Sälen. Härligt, härligt. Bara jag och min älskade. Det ska bli så underbart skönt och avkopplande, lite egentid för oss själva. Vi ser fram emot att åka iväg båda två väldigt mycket.

MEN idag på morgonen kom jag på det. Herregud stolliften. Hur ska jag fixa det utan att ha någon jag känner att hålla mig i på var sida. Jag är extremt höjdrädd och från det jag satt mig i stolliften kniper jag ihop ögonen stenhårt och kramar händerna på de som sitter jämte mig. Sedan får de säga till när det är dags att titta och se till så jag kommer av. Ja, av kommer jag väl alltid på ett eller annat sätt...

Ja, ja det får väl ordna sig, förhoppningsvis är den andra som sitter jämte mig trygg och stabil.

Kvällens träning

Ikväll blir det Core och löpning på löpbandet. Måste skriva ner det så att jag verkligen gör det. Ibland är det så fruktansvärt trögt att komma iväg. Måste erkänna att Göteborgsvarvet känns långt borta. Hur i allsindar ska jag orka det. Men jag ger inte upp... Aldrig i livet... Om jag så ska släpa mig över mållinjen ska jag fixa det. Det spelar ingen roll hur sakta jag springer, bara jag springer... Att gå är INGET alternativ! Sätt fart nu trollmor och träna. Inga ursäkter finns ikväll, INGA! Fokusera!

Veckan som gått

Ja, det blev lite mer träning än v 48, vilket inte var så svårt eftersom det inte blev något alls förra veckan. Jag försöker verkligen tänka att även lite är ok, så igår blev det en löptur utomhus på 5 km. Det är helt ok att springa på de plogade vägarna, men den lilla bit över "Snippen" som inte plogas och där det blåst igen lite där gick snön upp till knäna. Att gå den biten var faktiskt jobbigare än att springa.

Annars var söndagen en sådan där riktigt härlig söndag. Först en mysig frukost, sedan var vi ute och högg julgran. A är inte riktigt nöjd med granen och påstår att han ska leta upp en annan, men jag tycker den är helt ok. För mig spelar det inte så stor roll om den inte är perfekt, huvudsaken är att det luktar julgran. Efter att grannen var huggen och hemfraktad så drack vi 11-kaffe vid TV:n samtidigt som vi tittade på damernas skidskytte och jag stickade på ett par sockar. Efter lunchen sprang jag och när jag kom hem så blev det lite mer stickande.

På kvällen var vi nere hos mamma och pappa och åt deras underbart goda risgrynsgröt. Fick även med oss gröt hem. Tack snälla mamma och pappa för gröten och för en trevlig kväll.

Nu är det ny vecka och planen för träningen är att jag tränar de kvällar jag inte har annat. Målet är att åtminstone träna 3-4 gånger, varav löpning helst 3 pass.

Lite bättre än inget!

Jag har mycket inplanerat på kvällarna nu i december, men de kvällar jag hinner så ska jag träna och LITE är bättre än INGET. Dvs 6,5 km på löpbandet i onsdags är helt ok. Jag har annars en tendens att tycka att blir det inte rejäl träning, dvs så hård att jag är helt slut efteråt, så är det inte lönt. Jag vet att det är fel att tänka så och jag jobbar på att bli bättre.

I går blev det ett pass body pump och ett pass body step. Tyvärr så gör sig min vänstra vad påmind och jag tog det mycket försiktigt det sista på stepen. Dessutom kände jag av knäna. Är det åldern? Omöjligt, 28 år är ju ingen ålder...

Till helgen tänkte jag mig springa lite ute. Blir det för kallt får det bli en liten runda bara, men det är så mycket skönare att springa ute än inne på ett löpband. Jag måste ju få ihop lite kilometrar nu. Jag och en vän från ett forum ska springa till varandras städer. Hon bor i Skellefteå...

November

November har verkligen varit en kass träningsmånad. Det är dessutom den månad på året som jag tycker allra sämst om. Bara mörkt och dyster. Den långa vintern är i antågande. Det är ju egentligen då jag behöver träna mer, men vad gör trollmor då? Jo, hon går i ide som björnarna. Jobbar och sover. Inte mycket vettig uträttat i november inte. Men sedan vaknar trollmor upp och upptäcker att det snart är jul och att det är mycket, väldigt mycket, som ska fixas innan jul, både hemma och på jobbet. Då blir det bråttom, bråttom. Dessutom bestämmer sig trollmor för att nu ska här tränas igen...Varför göra en sak i taget, när man kan röra ihop allting till en jättesmet av olika aktiviteter och åtagande...