1 månad

Ja, nu är det en månad sedan jag fick min ursprungliga muskelbristning och 3 veckor sedan i morgon som jag slog upp den. Jag har hållit mig lugn och nu när det gått så här lång tid så är jag lite rädd för att prova springa. Rädd att tiden som jag låtit bli att springa ska vara i onödan. Jag har bestämt mig för att jag väntar en vecka till och sedan börjar jag lite sakta på löpband som ska vara skonsammare för vaderna.

Är fruktansvärt sugen på att köpa mig en Garmin 110:a. Jag får se hur det blir nu när vi åker till Stockholm. Låter jag bli att köpa något annat där, så beställer jag en klocka när jag kommer hem. :-)

Det gick bra på gymmet. 15 min uppvärmning genom rask promenad med lutning på löpbandet. Sedan rygg, biceps och mage. Avslutade med 30 min på Crosstrainern. Hade lite funderingar på hur mycket crosstrainern frestade vaderna, men jag tyckte nästan att det kändes mest på framsidan av låren.

Avslutar med en bild av vad jag och min älskade hade med oss hem efter en kvällpromenad för en vecka sedan. Det är mums för magen. Tyvärr vet vi inte några bra kantarellställen utan detta är sådana som växte utmed promenadvägen.

Det har kört ihop sig

Har avverkat mina tre gruppträningspass, men har två promenader och ett styrkepass kvar... Min mage har satt lite käppar i hjulen för mig men nu ska jag ta mig ner till gymmet och ihop med "de stora grabbarna" köra ett styrkepass. Jag återkommer om hur det går.

Summering v 33 + utmaning

Har börjat träna lite försiktigt. Förra veckan blev det:

• 1 pass core
• 2 pass spinning
• 1 pass Body pump
• 1 pulspromenad.

Så nu trappar jag upp i sakta mak. Min plan för nästa vecka är:

• 3 gruppträningspass
• 1 eget styrketräningspass
• 2 raska promenader

MEN det som är utmaningen för mig är: DET EGNA STYRKEPASSET! Jag vet att det är viktigt att träna styrka, men jag känner mig så fruktansvärt bortkommen bland alla maskinerna på gymmet. Jag måste ha en lapp för att veta vad jag ska göra och jag måste läsa på maskinerna för att veta vad de är till för... Gissa om jag känner mig som lantisen som kommit till stan...Så min utmaning är att på torsdag gå till gymmet och köra styrka. DET är en utmaning för mig.

Dessutom måste jag bli flitigare med min rehabträning, jag har väldigt lätt att glömma den...

Idag...

...ska jag till doktorn för mina problem med magen som jag har haft länge men som blivit värre i år och ännu värre under semestern. Så nu är jag riktigt bra i magen... så jäkla typiskt... den enda gången jag VILL ha ont... och då är det bra. Vet precis vad de ska tycka: GNÄLLKÄRRING! Helt ärligt skäms jag för att gå dit och uppta tid men min älskade sambo förlåter mig aldrig om jag avbokar... kan ha något att göra med att han sponsrar besöket bara jag går dit...

Igår var det ett pass Bodypump. Fortfarande känner jag lite i vaden vid benövningarna, så jag är försiktig. Idag hinns ingen träning med eftersom det är möte efter jobbet på skjutbanan inför helgens SM i jaktstig.

Två frågor

Efter en riktigt kass dag med min mage så velade jag fram och tillbaka om jag skulle träna eller inte. Igår kväll mådde jag bättre efter träningen fast jag haft ont och mått illa hela dagen. Men idag var jag så fruktansvärt trött, det kändes som om jag inte skulle orka lyfta på fötterna ens. Men jag gjorde lasagne, som planerat och gjorde sedan som jag läst någon annan göra. Jag ställde mig två frågor:
1. Är jag nöjd imorgon om jag inte tränar? NEJ
2. Är jag nöjd i morgon om jag tränar? JA
Valet blev enkelt, det blev spinning. Ett bra pass för en instruktör som jag inte haft innan. Men det är på gränsen för vad min vad klarar så morgondagens vila är nog inte fel.

En vecka avklarad

Nu har det faktiskt gått en vecka utan ett enda löpsteg. Igår var jag var ute på en pulspromenad och det är så svårt, så svårt att låta bli att testa. Benen, hjärtat och själen vill springa men huvudet segrar och sätter stopp för sådana dumheter... än så länge.

I kväll blev det 30 min Core och 60 min spinning. Det var samma spinningpass som i torsdags, med mycket stå upp i. Nu kände jag mig lite säkrare på att vaden skulle hålla så jag körde på hårt direkt, även när vi stod upp. Detta ledde till att jag på sista låten kände att det var på väg att nypa i vaden ett par gånger. Då krävs det viljestyrka utan dess like att sakta ner när instruktören där framme skriker att "Detta är det sista", "Kör på nu", "Ni orkar lite till" osv. Den viljestyrkan hade jag!! Nu ska jag stretcha lite extra ikväll.

Vill också skicka en hälsning och en jättestor kram till Lotta. Tänker på dig bästaste Lotta! Önskar att jag kunde ta allt det onda! Kram!

Tränat!

I kväll har jag varit och tränat. Det blev ett pass Body pump och ett pass spinning. Pumpen gick bra förutom de dynamiska utfallen där jag kände att det frestade vaderna lite, då gjorde jag lite tåhävningar istället. Spinningen gick också bra. Jag var lite orolig i början då vi stod upp och trampade. Vågade inte lita riktigt på att vaden skulle hålla. Men det funkade och jag tog i så jag hade blodsmak i munnen. Jag älskar känslan av att ta ut mig allt vad jag orkar. Måste erkänna att jag kan inte pressa mig på samma sätt när jag springer som jag gör när jag kör pass med en instruktör som driver på mig. Nu är jag så där härligt mör i kroppen och snart är första arbetsveckan över. Livet är härligt, fast jag inte kan springa än.

Insikt

Ju mer jag läser, ju mer inser jag att 10 dagar utan löpning inte kommer att räcka. Det rör sig snarare om 2-3 veckor och då är det ändå kort tid. Vad jag förstår är det sedan skonsammare att börja så smått på löpband. Jag kör vidare med min rehabträning så länge i kombination med promenader och spinning. Idag blev det ingen promenad eftersom jag och Lilltrollet gjorde storkok hemma medans pappa troll var ute på skjutbanan. Kycklinggryta blev det, så nu har vi middag i morgon och ett antal portioner i frysen.

Nytt PPB

I fredags fick jag för mig att kolla hur lång tid en rask promenad runt "Snippen" tog. Tiden blev 44,21. Efter det tog jag 80 försiktiga joggingsteg och det gick också bra. Så himla skönt...

Idag gjorde jag nytt PPB (promenadpersonbästa): 41,48. Det blir 8,6 min/km. Jag blir svettig och andfådd under promenaden, så lite nytta gör den nog. Gjorde sedan lite excentriska tåhävningar för att sedan springa några 100 meter. Precis när jag kom till brevlådan fick jag ett litet hugg i vaden. Frågan är hur mycket det ställt till? Jag är nu åter öm i vaden och förbannar mig själv... Lovar nu dyrt och heligt att jag ska inte ta ett enda löpsteg på 10 dagar fr o m idag. Tjejmilen har ju ändå skitit sig, så nu gäller det att se långsiktigt. Har väl kanske innerst inne haft ett hopp om att kunna fixa tjejmilen men nu inser jag definitivt att det inte går. Vi ska ta in träningscykeln ikväll, så kan jag trampa lite på den. Mördande tråkigt, men det kan vara staffet för att jag inte kan vänta med att springa. :-)
Fortsätter med stretchövningar och styrketräning för vaden som förut.

Sista dagen på semestern

Ja, så är semestern nästan slut. Är lite sliten idag, vi åt kräftor igår... Vid tvåtiden i natt testades benet i en bugg. Funkade! Nu ska jag ut på promenad och sedan lätt styrketräning för benet. Får se sedan om det finns något kort från igår som kan publiceras. Jag tvivlar...

Jag kan ta det lugnt, jag kan...

...men inte är det roligt inte! Jag har hittat ett program med rehabträning på nätet som egentligen är för hälseneskador som jag kör nu. Det är både cirkulationsträning, belastningsträning och stretching. När jag stretchar så känner jag tydligt att det är något i den djupa vadmuskeln som inte är ok. Förmodligen en bristning. Idag har jag också promenerat för första gången. Funderar på att plocka fram Anders mountainbike för att se om jag kan hålla igång konditionen med den.

Igår var det en heldag med motorcykeln. Det blev ca 45 mil. Vi körde upp mot Lidköping där vi var på Rörstrand och sedan åkte vi till Läckö slott för att på hemvägen köra om Gudhem och hälsade på min syster med familj där.

Väl hemma tittade vi på speedway, där Lejonen vann över Piraterna i en väldigt spännande match, så spännande att vi inte hann laga mat utan det blev pizza. Trots att jag inte åt en hel så sa verkmästaren i magen till att det här gör du inte om!