Inre röst

Det är fredag eftermiddag. Klockan är nästan 17 och efter en ovanligt tuff vecka på arbetet så sitter jag och min älskade A vid köksbordet med varsin kopp kaffe. Träningen som jag som hastigast tänkt gå på i kväll har jag slagit ur hågen. Jag är trött. Då utspelar sig följande samtal.

A: Herregud jag glömde köpa snus.

Jag: de kan jag ordna. *Men vad faan är det du säger, du ska ju inte träna. Hur ska du ta dig ur det här helskinnat??*

A: Hur menar du?

Jag: Jag kan rullar in lite blomjord i melittapåspapper... *Smart, du skämtar bort det, smart*

Jag igen: Nä, jag bara skojar, jag kan köpa snuset. * Men vad i helvete, du har ju just krånglat dig ur situationen och så gör du om samma sak igen. Är du en fullständig idiot?*

A: Nä, men du behöver inte åka ner, jag gör det själv.

Inre rösten: * Puh, nu räddade han dig allt.*

Jag: Annars kan jag kanske klippa till små tepåsar... * Situationen under kontroll, nu kan du sätta dig en stund framför datorn*

Jag: Nä det är sant jag köper snuset, jag ska ända ner och träna nu halv sex. *Jubelidiot*

När jag kom hem efter ett härligt spinningpass med skön musik var jag mycket, mycket  piggare och min älskade fick sitt snus. Dessutom stod maten på bordet, det var fint dukat och en flaska rött var öppnad. Jag kan inte ha det bättre, är så lyckligt lottad.