Tålamod

Benet kändes helt ok idag också. Promenerade på fm och det gick bra. Det gjorde inte ont, kändes bara lite stumt och konstigt. Så i kväll när vi skulle åka och plocka lite båbär tog jag på mig löparkläderna och tänkte testa att springa hem. En mycket kort sträcka, kanske 1,5 km. Jag sprang iväg i sakta mak och det gick väldigt bra i 20 meter. :-(( Sedan var det tvärstopp och nu haltar jag och har ont igen. Anders fattar inte vad det skulle vara bra att springa för och inte jag heller såhär efteråt. Tålamod, vad är det? Går det att köpa?

Hälsostatus

Jippie! Benet mycket bättre. Visst gör det ont fortfarande, men jag kan gå utan att halta. Det är nog inte så illa. Tar nog en liten promenad framåt kvällen för att känna hur det känns. Plötsligt ser allt mycket ljusare ut!

Plötsligt så händer det!

Inspirerad av Coynthas ord gav jag mig ut på Slätterydsrundan. Tack goa Coyntha! Det kändes verkligen bra, sprang lagom fort och kände att visst klarar jag att springa hela rundan. Började i tankarna att formulera hur jag skulle skriva här på bloggen. Kände glädje över att det inte längre var tungt från första till sista steget utan att det emellanåt bara kändes underbart skönt och befriande. Efter ca 4 km när jag nästan var uppe för en brant backe så händer det! Kändes som att hela muskeln drog ihop sig som i kramp men det släppte direkt och där stod jag utan att kunna gå på vä fot. Försökte stretcha men det gick inte. Efter en liten stund kunde jag halta mig fram. När jag gått en bit så kunde jag halta på ganska bra så jag tog mig nästan ända hem för egen maskin utom den sista biten som jag fick åka med Thomas, Lena och Lotta.

Nu den stora frågan vad gör jag och vad är det. Lena trollade fram is till trollmor och jag satt med is och benet i högläge. Det onda satt inte uppe i vaden, utan längre ner ca 5-10 cm ovanför hälen och när jag gick så strålade det upp i vaden upp till knät. Inombords ömsom svor och förbannade jag min fot och ömsom grät. Men det är bara att gilla läget. Ringde till vårdcentralen och fick åka ner och träffa en sjuksköterska där som sa att det inte kan vara hälsenan eftersom jag inte trampat snett. Hon sa att det var en muskelbristning. Ska smörja med Voltarengel två gånger om dagen och inte ha den lindad utan belasta normalt. När jag kom hem började jag läsa lite om muskelbristningar och insåg att det inte såg så ljust ut för tjejmilen. Syster Lotta var inte alls nöjd med att sjuksköterskan så bestämt sa att det inte kunde vara hälsenan. Snabbt konsulterade hon sina vänner och fick kontakt med bland annat en ortoped i Linköping som sa att man kan inte alls utesluta att hälsenan blivit skadad på det sätt som sjuksköterskan gjort. Om det inte blev bättre så fick jag rådet att söka igen och få träffa en läkare. Så är läget och jag försöker inte tänka på det för mycket utan jag får försöka ta dagen som den kommer.

Innan jag skulle lägga mig gjorde jag en test och försökte jogga lite i hallen. Resultat: Nedslående. Anders kommentar: Du är inte klok, gå och lägg dig.

Tack snälla goa underbara Lena och Lotta för ert engagemang. Ni är guld värda även om jag inte alltid lyssnar på er. :-))

Ett löparsteg...

... mot delmål två tog jag idag. Sprang Slätterydsrundan som är 7,7 km. Jag sprang inte hela rundan utan gick två gånger, några minuter var gång. Men det gör inget. Känner mig nöjd ändå. Precis som Badgear skrev till mig i en kommentar på hans blogg så gäller det att ha kul på vägen mot målen.

Märker att när jag gått en liten bit så blir jag mycket piggare i benen när jag springer igen. Frågan är vad som är bäst att gå en eller två gånger och orka springa lite fortare sedan eller att springa hela tiden fast lite långsammare. Vi får se vad tiderna utvisar. Upplägget är att nästa gång jag springer samma runda ska jag bara gå en gång och tredje gången springa hela.

Tejp/plåster som inte flyttar sig?

Det blev först en promenad med svägerskan som sällskap. Efter lite funderande blev det också en löprunda, varav tio minuter med inlägg, sedan hade plåstren kasat omkring under fötterna så jag fick stanna och ta bort både plåstren och inläggen. Är det någon som känner till om det finns häfta/påster e dyl som sitter fast under fötterna samtidigt som man springer. Tar tacksamt emot råd. Som det nu är får jag nya blåsor nästan varje gång.

Tror nog att jag fått upp konditionen lite. Kände faktiskt inte att jag var på väg att dö någonstans under turen, inte ens uppför backen vid Snippen. Okej då uppför backen var jag halvdöd, men inte mer. Till och med övervägde jag att förlänga turen lite, men sedan bestämde jag mig för att gallra mina morötter och rödbetor samt att så ny dill istället...

Tiden går...

Ja, nedan kan ni se att de senaste dagarna har jag inte tillbringat i löparspåret. Har varit i Helsingborg med min älskade och med min svåger och svägerska samt goda vänner. Det har varit sköna dagar med mycket mat och dryck. Den enda motionen har varit shopping och jag vet inte om det ger så mycket inför tjejmilen. Det ger mest en tom plånbok :-)

När vi kom hem från Helsingborg blev det en joggingrunda som gick ganska bra. Jag springer fortfarande utan iläggen men jag har rejält ont i hälen, så jag måste börja springa lite med iläggen i skorna. Var uppe vid 07-tiden i går och tejpade de ställen jag haft blåsor på och gav mig ut på en liten minirunda, ca 2 km. Tyvärr så hade tejpen flyttat på sig så nu har jag fler blåsor. Men jag ger mig inte. Jag ska ta mig runt 10 km i början på september. Mitt mål är att klara det under 65 minuter. Men jag måste då öka på min träning avsevärt och inte mesa mig med mina knappa 5 km.

Delmål 1 avklarat

Japp, efter två dagars vila så var det åter ut och springa. Bestämde mig för att klara av det första av delmålen för veckan, dvs att springa hela rundan även uppför backen. Det är nu avklarat och det blev nytt PB med fem sekunder. Inte mycket, men ändå...

Tror att jag ska ha mig en Sangria nu. Inte särskilt löparmässigt kanske, men ack så gott...

Dagar med döttrarna

Nu är jag hemkommen från Göteborg och några dagar med döttrarna Helena och Emma samt lille Rune som ligger i Helenas mage. Nedan pustar Helena och Rune framför TVn och ja, de påstår att det är skönt att sitta så här...

Tisdagen var molnig och ägnades åt shopping. Vid middagstid skulle Rune prompt ha munk med vit choklad, så det fick han. Han tyckte också att mormor skulle ha mjukglass och eftersom jag vill vara en ordentlig mormor så gjorde jag som han sa. Orkade inte äta upp allt så jag fick faktiskt slänga lite, vet inte när jag slängde glass sist om man inte räknar det som av misstag hamnat på tangentbordet eller på ratten i bilen...

Måste säga att jag till viss del misslyckats i min uppfostran av döttrarna. För de orkar inte en hel dags shopping. Redan efter halva dagen börjar de bli trötta och få ont i fötterna, suck! Det slutar med att vi framåt 16-tiden tar oss till Frölunda torg där jag och Emma tänkte avsluta dagen. Rune ville åka hem påstod Helena.... Det blir ingen lång stund på Frölunda torg för Emmas fötter strejkade... Lenapena, vad har jag gjort för fel??

Nedan en bild på döttrarna när de fortfarande hade ork kvar...
Onsdagens förmiddag tillbringades i Haga och lite mer shopping. På eftermiddagen kom Anders och hans dotter Frida och vi åkte till Liseberg. Där åkte Anders och Frida radiobilar och farfars bilar + att vi alla provade på diverse spel. Helena och Emma vann 2 kg Toblerone, som vi fick med oss hem av också.

TACK MINA GOA UNDERBARA DÖTTRAR FÖR FINA DAGAR!

Svettigt

Satt på morgonen och grunnade på om jag verkligen skulle springa i värmen. Men när jag läste på Lisas blogg http://lisakarinmatilda.blogg.se/ så kände jag att det bara var och masa sig iväg. Jag gick i uppförsbacken vid "Snippen" idag också. Men veckans mål är att springa hela rundan och även uppför backen innan veckan är slut. Ska också försöka få till en lite längre runda på lördag.

Nätterna är inte roliga nu i värmen. Jag sover dåligt i vanliga fall men nu sover jag inte speciellt mycket alls. Är uppe ett par gånger per natt och dricker vatten och sitter lite vid datorn. MEN jag har inte ätit glass på nätterna på länge :-) Jag fick skarpa tillsägelser av Anders att det får vara slut med glassätandet på nätterna framför datorn när han hittade glass på tangentbordet en morgon... Så nu äter jag glass enbart dagtid...

Semester

Äntligen är det semester! Här är jag redo för att åka iväg på sommarfest med kärlekens jobb. Det blev en inte alltför sen kväll, vi var hemma vid 24-tiden.

Idag har vi inte gjort så mycket. Tvättat lite till på altanen som sedan skall målas och nu i eftermiddag har vi varit vid en liten, liten strand och badat. Ska alldeles strax ge mig ut på en liten joggingtur. Tar inte med mig någon klocka eftersom det fortfarande nu vid 16.30 är 30 grader varmt. Jag lufsar min runda i sakta mak istället. Ikväll blir det fest hos kärlekens brorsdotter som fyller år.

-------------------------------------------------------------------------

Ja, det blev en svettig runda. Jag gick uppför en backe och när jag var nästan hemma stannade jag och pratade med Anders bror och hans fru. Det var en välbehövlig paus i skuggan och sedan var det bara 200 m kvar hem.

Yes, yes, yes

Jag gjorde det! Förbättrade tiden från 31,54 i måndags, 32,34 i tisdags och idag: 30,22!
Var nästan lite spänd när jag gav mig iväg. Ville så gärna springa lite fortare. Hade ett par nya trekvartsbyxor på mig, för jag tänkte att de går säkert fortare då. Fast i början höll jag på att bli vansinnig, byxorna bara kasade ner. Det är ett par craft och har brett resår i midjan men inget "snöre" att knyta med. Efter ett tag löste sig problemet. När jag blev svettig så klistrade de sig fast på kroppen.

Nu är jag nyduschad och har ätit grillad kotlett och nypotatis som min älskade hade fixat. Ska sätta mig och titta på friidrotten och njuta av att det bara är en arbetsdag kvar, sedan SEMESTER!

Lång dag

Idag har jag en lång arbetsdag framför mig, med avbrott mitt på dagen för ett frisörbesök. Jag ska nämligen vara med på en vattendragsvandring vid Lillån ikväll. Det ska bli roligt med det gör också att arbetsdagen inte slutar förrän framåt 21-tiden. Så någon träning blir det inte idag. Har bestämt mig för att ladda upp med coompeed och på torsdag ska jag ha en bättre tid på min lilla runda. Det SKA jag!

Nu är det verkligen nedräkning inför semestern. Tre arbetsdagar kvar så det är bäst jag sätter fart.

Målning och löpning

Kvällen började med att jag målade lite på verandan. Måla utan att kladda är svårt för en trollmor. Vi får väl se hur länge jag får hålla på innan min älskade säger upp mig från mitt extraknäck som målare.

Ja, om det nu inte är måleri jag ska syssla med så måste det ju vara löpning.

Idag fick det bli till att springa utan ilägg i skorna. Satte på compeed på den största blåsan och gav mig iväg. Under min lilla tur tänkta jag att fördelen med att vara helt kass när man börjar träna är att man kan bara bli bättre. Ha, ha, ha, så himla fel jag hade. Jag sprang långsammare idag än i går. Hmm Suddgumman får allt lägga på sig många kilo om jag ska vara snabbare i september samtidigt som det inte skadar om Trollmor tappar ett och annat.

Premiär

Ja, det är premiär för mig att blogga och nypremiär för mig att springa. Springa och springa förresten, det är mera som ett lufsande. Men det är nu jag har min chans... Ja, att springa fortare än dottern, som är gravid och kommer att vara i sjätte månaden när tjejmilen går av stapeln. Nu eller aldrig, bättre chans får jag inte. Synd bara att jag inte kom igång i april, maj eller juni. Nu är det knapert om tid, men har jag tur så springer hon väldigt lite och lägger på sig många kilo och vips så springer mor snabbare än dotter. Ja, ja, ja jag vet att detta förmodligen fungerar som tändvätska hos dottern men so what...

Det blev i vart fall en kort runda idag. Efter ca tio minuter fick jag stanna och ta bort mina ilägg i skorna. Varmt och jobbigt var det. Tiden var 31,54. Hur långt det var, sa ni? Ja det kändes som en sju, åtta kilometer men i verkligheten är det 4,8. Två blåsor, en på vardera fot blev det och jag frågade mig om detta verkligen är ett nöje. Ja, efteråt var det så, men definitivt inte under tiden...