Nu har det faktiskt gått en vecka utan ett enda löpsteg. Igår var jag var ute på en pulspromenad och det är så svårt, så svårt att låta bli att testa. Benen, hjärtat och själen vill springa men huvudet segrar och sätter stopp för sådana dumheter... än så länge.
I kväll blev det 30 min Core och 60 min spinning. Det var samma spinningpass som i torsdags, med mycket stå upp i. Nu kände jag mig lite säkrare på att vaden skulle hålla så jag körde på hårt direkt, även när vi stod upp. Detta ledde till att jag på sista låten kände att det var på väg att nypa i vaden ett par gånger. Då krävs det viljestyrka utan dess like att sakta ner när instruktören där framme skriker att "Detta är det sista", "Kör på nu", "Ni orkar lite till" osv. Den viljestyrkan hade jag!! Nu ska jag stretcha lite extra ikväll.
Vill också skicka en hälsning och en jättestor kram till Lotta. Tänker på dig bästaste Lotta! Önskar att jag kunde ta allt det onda! Kram!
Tack så jättemycket söta Åsa, det värmer!! Kram kram
SvaraRadera